Titel: Törst 

Orginaltiteln: Vampire Academy

Serie: Vampire Academy

Författare: Richelle Mead

 

Efter två år på rymmen är Rose och Lissa tillbaka på S:t Vladmirs skola - en ganska ovanlig internatskola för unga vampyrer, moroi, och halvvampyrer, dhampirer.
Lugna eftertänksamma Lissa Dragomir är en moroiprinsessa, en dödlig vampyr med magiska krafter. Hon måste hela tiden skyddas mot de odödliga strigoi, den mest farligaste och mest blodtörstiga av alla vampyrer

I hetsiga och rappkäftade Rose Hathaways ådror flyter människoblod och vampyrblod i en kraftfull blandning. Hon är en dhampir och Lissas bästa vän. De onda strigoi har svurit att Lissa ska bi en av dem, och det är Roses uppgift att skydda och försvara Lissa - till varje pris

 

Min Kommentar: 

Jag måste erkänna att först när jag bestämde mig för att läsa den här boken så hade jag inte så mycket förväntningar. Men efter att ha läst ett par sidor så fasnade jag direkt.

Okej, låt oss börja med huvudpersonen Rose Hathaway. En dhampir (halvt vampyr, halvt människa). Rose behöver inte dricka blod på grund av att hon då är en dhampir. Hon kan gå ut i solljus och har heller inte några huggtänder (vampyrtänder?). Hennes uppdrag är att skydda hennes bästa vän Lissa från Strigoi (Onda döda vampyrer) som vill döda alla moroi. Jag brukar inte gilla själva huvudkaraktärerna i böcker. Oftast så finner jag dem tråkiga och alla är liksom likadana. Men jag bara älskar Rose. Jag älskar hennes humor, hennes kaxighet och att hon inte är perfekt som i vissa andra böcker. 

 

Sedan har vi lilla oskyldiga Lissa (Vasilia Dragomir) som inte gör en fluga förnära. Hon är en moroi (hel vampyr). Hon dricker blod och kan inte gå ut i solljus, till skillnad från Dhampirer. Det ända jag inte gillar med Lissa är att hon ibland kan vara lite för snäll. 

 

Själva storyn gillar jag. Det blev aldrig så tråkigt att jag ville lägga ifrån mig boken, och det spännande slutar aldrig. I första boken så är dem nästan bara i skolan. Vilket kan vara tråkigt i vissa böcker. Men inte den här. Jag älskade att läsa om hur det var där. Romantiken var också bra. Men det var vänskapen mellan Lissa och Rose som trädde fram mest, vilket jag gillar.

 

Också får vi inte glömma bort själva filmen, som hade premiär den 7:e Februari (6 Juni i Sverie).